Allt som inte dödar härdar.........

Nu är det snart dax...
Ska jobba imorgon och sedan åker jag hem och hämtar mina saker och sen blir det Patienthotellet i Karlstad.

Jag känner en enorm avsmak inför detta att bli hanterad av en massa människor, av att vara sövd och kopplad till en jäkla maskin som ska sköta min andning!

Att jag blir uppsprättad på mitten gör inte alls nånting men att sövas och inte veta vad som händer gör mig helt superfrustrerad!!!!!!!

Sen ska man vara kvar på avdelningen i flera dygn och åter vara omgiven och hanterad av främmande personer... tror att jag ska försöka smita och ta bussen hem!

Jag vet att detta är gnäll och det är inte nåt jag brukar hänge mig åt men just nu känns det förjävligt!

Mina stackars ungar ska under veckan forslas omkring till flera olika ställen när de har höstlov, bara för att jag inte är på plats och för att Fredrik jobbar.

Det får räcka med klagolåt för idag, hoppas att ni andra där ute i verkligheten har en bättre vecka i antågande!

Foto: Ronja Rautiainen-Byström

1 - 0 till mig..!

Uj uj uj! Den där undersökningen under narkos var inte att leka med...

Känns som om de har spelat en hel hockeymatch därinne!
Tydligen så tyckte min kropp att jag skulle ta chansen att sova lite när jag ändå fick hjälp med insomnandet..
Fredrik fick vänta länge på att hans lagvigda skulle slå upp sina dunkla gluggar!

Naturligtvis var det ju inte över med det, vi skulle också ha samtal med narkosläkaren och kirurgen inför operationen nästa tisdag, hur drygt tror ni det var..?

MEN...fick besked att alla röntgenbilder var bra och att undersökningen hade visat på att det bara är en enda tumör!  =)

Så nu gick luften ur mig helt känns det som och jag bestämde mig för att faktiskt ta semester resten av veckan och bara vila,smälta allt som hänt och försöka ladda om mentalt inför operationen!

Jag ska ju vara under narkos mycket längre då och kommer inte att kunna andas på egen hand... känns lite läskigt men kan ju inte göra så mycket åt det.


Idag har vi firat vår lilla prinsessa Esmeralda som fyllde 7 år!
Helt otroligt att tiden går så snabbt, nästa år har vi varit gifta i 10 år.   =)
Och Alexander fyller 9 år i April!

Älskar min fina familj och är så glad att vi har varandra!

Stick i pälsen? Nej, men i armen!

Hade en jättetrevlig resa till Skara med min underbara vän Pernilla! Det blev övernattning på ett vandrarhem ( Skara vandrarhem REKOMMENDERAS!) och sedan en heldag på tävlingsplatsen.

GRATTIS alla Värmlandsekipage till medaljer och placeringar individuellt och extra mycket GRATTIS till laget från WWR som tog SILVER i WA div.2 med ytterst få poäng upp till Guldet. Så stolt över er alla och nästa år så tar ni hem det!  =)  Allra mest stolt är jag förstås över vackraste fläckiga damen Indicaana som är underbar! Så det så!  =)

SM i Westernridning är en upplevelse och speciellt kändes det som om jag faktiskt vill vara med och tävla igen, jag har ju faktiskt Wickie!
Hon är ingen Quarter eller Paint men det är ju inte riktigt det som jag vill ha heller! 

Har beslutat mig för att jag SKA rida henne innan jag åker in för operation, på så vis kanske jag blir ännu mer motiverad att komma igång snabbt efter uppsprättandet!

Egentligen tycker jag att man skulle få nåt i utbyte för det som läkarna plockar bort... hade ju varit kul med t ex ett blixtlås och sedan ett snurrande hamsterhjul eller nåt därinne! Så kunde man tatuera på magen: " Hjulet snurrar men hamstern är död!"   Det kan man kalla partytrick! " Kolla här...zip...IIIIHHHHHH!!!!"   =)

Idag jobbade jag en sväng men fick sluta tidigare för att göra en CTröntgen vilket väl inte var det roligaste jag gjort men heller inte det jävligaste.

Har nu ett armveck som kommer att bli regnbågsfärgat efter att man stuckit 2 gånger på kort tid och första gången gick nåt litet kärl sönder.

Ja ja, är man begagnad så är man!

Imorgon blir det undersökning under narkos (PREMIÄR!) och förhoppningsvis nån form av besked om hur MR och CT såg ut.... känns lite olustigt att inte veta nåt.

Undrar varför just jag skulle få denna andrasortering av kropp?  :(
Skit samma!  Jag behöver ju inte acceptera tillståndet som sådant utan nu är det fullt krig som gäller!!!

Illustrerar detta med en bild av min vackra Wickie, hon må vara på rygg men hennes okuvliga vilja stegrar sig för fullt (kolla in skuggan!)....

Alla ni som kände min fina Ceasar ser nog en viss likhet i detta beteende...

Så kan det gå!

Jahapp!
Då har man gjort en MR också!
Fick ikläda mig landstingets vackra, vita patientrock och ligga på en brits totalt orörlig ca 1 timme.
Inuti ett rör...med en massa oväsen från maskinen och plingande tutande signaler.

Att jag hade öronproppar och hörlurar med musik spelade ingen roll alls för allt hördes igenom iallafall!
MEN... jag somnade nästan!  =) 

Kan inte hjälpa det, de sista dagarna har ju varit ganska omvälvande för mig och tröttheten gör sig nu påmind! Det var inte alls så dumt att ligga övertäckt med nån sorts plattor över bålen , fastspänd inuti ett rör. Helt OK som avkoppling!

Det tråkiga är att jag inte får några svar på denna undersökning förrän på måndag eller tisdag... hatar verkligen att vänta.
Man hinner ju fantisera ihop en massa olika varianter!

Förhoppningsvis ska jag kunna bli lite distraherad av besöket på Western SM lördag/söndag!
Ser absolut fram emot detta och vill ju passa på innan operationen utifall att det ska bli fler behandlingar framöver...

På väg hem från Karlstad passade vi på att besöka svärfar och det blev även ett stopp hos min vän Mona!

Man får ju se till att göra dessa tråkiga resor lite trevligare.

Fler rapporter kommer efter helgen!

HA EN UNDERBAR HELG!

Trött, tröttare, tröttast...

Det har verkligen varit en lång dag.

Jag har äntligen varit på jobbet och har där informerat mina underbara arbetskompisar om vad som sker i mitt liv just nu.

För mig var det enklaste sättet att få en så normal tillvaro som möjligt mitt i allt kaos.

Jag vill inte ha en massa hysch hysch runt omkring, det blir bara jättejobbigt och obekvämt för alla.

Däremot vill jag inte heller bli ömkad och daltad med utan jag är ju fortfarande samma person som förut, kanske med lite tristare fritidsaktiviteter nu och dessutom umgås jag i olämpliga kretsar ( läkare och sånt).

Ärligt talat är det inte så kul att hitta ett visitkort i plånboken som det står Onkolog på, och dessutom veta att det inte har hamnat fel...

Nu har jag gnällt så det räcker och blir över för idag!

Återkommer imorgon med en rapport om den fantastiska upplevelsen med MR! 

Livet från den mörka sidan...

Ibland så händer saker som man aldrig kunnat föreställa sig.

Jag fick i måndags besked att jag fått cancer på livmodertappen och att jag på onsdag skulle till Karlstad för att bli informerad vidare om behandling och undersökningar.

Världen blev svart...

Har nu varit till Karlstad och fått relativt hoppfulla nyheter så nu törs jag ändå tro att detta kan gå bra!
Jag kommer att blogga om hela förloppet och den som vill kan här ta del av det.

Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara i den här situationen men nu får jag helt enkelt spotta i nävarna och kämpa så mycket jag kan.

Nåt av det som kommer att bli jobbigt i hela denna process är det enormt klibbiga, mjäkiga och pjåskande bemötande som vårdpersonalen verkar tro att alla vill ha.

Jag är INTE ute efter en BFF eller nån som ska klappa mig på huvudet och säja "stackars liten".

fatta att jag är en vuxen, tänkande människa med integritet och som dessutom har ett självvalt nätverk runt mig som jag alltid kan få stöd av när JAG vill!

Alltså: TAFSA INTE PÅ MIG VARKEN FYSISKT ELLER MENTALT!!!!