Den här veckan börjar ju bra...ungarnas förkylningar ser inte ut att vilja försvinna, mamma har lunginflammation för andra gången på kort tid och jag själv har börjat snora och nysa och hosta.
Ska ner på planeringsmöte till CSK imorgon angående min strålningsbehandling....bläääää säjer vi till det!
Och på onsdag blir det Örebro och nån variant av CT där jag ska få nåt radioaktivt i blodet vilket gör att jag skulle undvika att vara i närheten av barn och ungdomar direkt efter behandlingen, på grund av strålningsrisken..!
Vilken underbar vecka!
Vad ska resten av den bjuda på undrar jag?
Allt funkar bra här hemma och min älskade medprenumerant har börjat förkovra sig inom den ädla kokkonsten!
Idag maldes det älgfärs och sedan blev det en massa goda köttbullar av den färsen.
Imorgon ska det fixas köttfärssås och Chili con carne i storpack.
Förhoppningsvis ska det bli lite bakning också. men det beror på i vilken sinnesstämning jag är efter Karlstadsbesöket...
Lilla svarta skuggan får hälsa på hos mormor under tiden som jag är ute och åker, så hämtar jag honom och mina underbara gullungar när jag kommer hem igen.
Alexander och Esmeralda är så duktiga och försöker verkligen vara sams och hjälpa till nu, men det märks att de tycker att hela situationen är jättekonstig...
Ska försöka att hitta på nåt riktigt speciellt för dem när alla behandlingarna är över och jag förhoppningsvis har klarat av detta helt..!
Även djuren gör sitt bästa för att underlätta min tillvaro nu.
Det är så mysigt med alla små pälsiga vänner när man känner sig lite låg, de verkar känna på sig att nåt är fel och försöker på alla sätt att visa tillgivenhet.
Min familj och alla mina fina vänner gör också otroligt mycket för att jag ska orka ta mig igenom detta!
TACK! =)
måndag 28 november 2011
onsdag 23 november 2011
Tick....tack...
Sedan jag fick beskedet om fortsatt behandling så har tiden nästan stannat.
Det är ett enda segt, otydligt töcken runt mig hela tiden och jag bara famlar runt i mina egna tankar utan att orka fokusera på nånting av vikt och värde.
Jag har försökt ta till mig informationen angående de förbaskade behandlingarna och vad det är för siffror som gäller för tillfrisknande efter behandling och allt som rör biverkningar och nu idag fick jag kallelse till planering av strålningen, ska till Karlstad på tisdag nästa vecka.
Ska även till Örebro för en mer utförlig skiktröntgen och det borde ju då bli under nästa vecka också, för behandlingen ska börja 5 December.
2011 har på många sätt varit ett jävla skitår och den här finalen är helt enkelt avskyvärd!
Värst är det för mina små underbara troll som inte har gjort sig förtjänta av allt som sker nu.
Det känns som om ungarna har åldrats ungefär 20 år...
Man ska försöka vara positiv och tro att behandlingen kommer att lyckas, men ärligt talat så är det inte i de banorna som tankarna går.
Nattsömn är numera ett minne blott...
Hoppas att ni andra har det betydligt bättre och att ni sätter värde på det också!
Det är ett enda segt, otydligt töcken runt mig hela tiden och jag bara famlar runt i mina egna tankar utan att orka fokusera på nånting av vikt och värde.
Jag har försökt ta till mig informationen angående de förbaskade behandlingarna och vad det är för siffror som gäller för tillfrisknande efter behandling och allt som rör biverkningar och nu idag fick jag kallelse till planering av strålningen, ska till Karlstad på tisdag nästa vecka.
Ska även till Örebro för en mer utförlig skiktröntgen och det borde ju då bli under nästa vecka också, för behandlingen ska börja 5 December.
2011 har på många sätt varit ett jävla skitår och den här finalen är helt enkelt avskyvärd!
Värst är det för mina små underbara troll som inte har gjort sig förtjänta av allt som sker nu.
Det känns som om ungarna har åldrats ungefär 20 år...
Man ska försöka vara positiv och tro att behandlingen kommer att lyckas, men ärligt talat så är det inte i de banorna som tankarna går.
Nattsömn är numera ett minne blott...
Hoppas att ni andra har det betydligt bättre och att ni sätter värde på det också!
måndag 21 november 2011
Helvetes jävla skit!!!
Idag kom det besked som jag INTE ville ha...
Vi var nere på CSK och blev informerade om att det fanns cancer i en av de lymfknutor som togs bort vid operationen.
Inte nån jättestor anhopning men dock cancer.
Just nu hatar jag min förbannade kropp som inte har vett att inse att jag inte ska ha detta sattyg!!!
Med start v.49 ska jag genomgå strålbehandling varje arbetsdag i 6 veckor och dessutom få cellgift 1 dag i veckan i 6 veckor.
Tyvärr innebär denna behandling en massa biverkningar och det kan innebära att mina äggstockar blir förstörda och att jag därför kommer bli tvungen att ta östrogentillskott framöver.Vilket i sig ger ökad risk för andra sorters cancer...
Trötthet, illamående och revolterande mage är annat mysigt att se fram emot.
Hela vägen hem bölade jag som nåt annat mähä och vältrade mig i självömkan, men det är ju inte till nån jävla nytta, varken för mig eller omgivningen!
Jag avskyr att vara nån sån där mesig, vek kretin som inte verkar ha nån ryggrad alls och just nu har jag lyckats bli riktigt förbannad istället, både på sjukdomen och på mig själv!
Den kommande julen blir ett elddop och hur vi ska lyckas hitta en mysig julstämning vete fan....
Hoppas att ni alla därute ser till att pallra er iväg på cellprovtagningar och att ni ser till att vaccinera era barn, även pojkarna!!!
Over and out! =(
Vi var nere på CSK och blev informerade om att det fanns cancer i en av de lymfknutor som togs bort vid operationen.
Inte nån jättestor anhopning men dock cancer.
Just nu hatar jag min förbannade kropp som inte har vett att inse att jag inte ska ha detta sattyg!!!
Med start v.49 ska jag genomgå strålbehandling varje arbetsdag i 6 veckor och dessutom få cellgift 1 dag i veckan i 6 veckor.
Tyvärr innebär denna behandling en massa biverkningar och det kan innebära att mina äggstockar blir förstörda och att jag därför kommer bli tvungen att ta östrogentillskott framöver.Vilket i sig ger ökad risk för andra sorters cancer...
Trötthet, illamående och revolterande mage är annat mysigt att se fram emot.
Hela vägen hem bölade jag som nåt annat mähä och vältrade mig i självömkan, men det är ju inte till nån jävla nytta, varken för mig eller omgivningen!
Jag avskyr att vara nån sån där mesig, vek kretin som inte verkar ha nån ryggrad alls och just nu har jag lyckats bli riktigt förbannad istället, både på sjukdomen och på mig själv!
Den kommande julen blir ett elddop och hur vi ska lyckas hitta en mysig julstämning vete fan....
Hoppas att ni alla därute ser till att pallra er iväg på cellprovtagningar och att ni ser till att vaccinera era barn, även pojkarna!!!
Over and out! =(
fredag 18 november 2011
Underbara frihet! ( Eller nåt...)
Det är lustigt hur man plötsligt kan känna uppskattning över att ta sig till affären och inhandla livets nödtorft!
Var idag ute bland folk för första gången sedan operationen och det gick faktiskt riktigt bra. Blev jättetrött i kroppen men det var det värt!
Nu är det 18:e dagen utan cancer och på måndag ska jag på återbesök efter operationen, då får jag förhoppningsvis provresultaten också...
Det är ganska jobbigt att inte veta hur det gått med analyserna av lymfknutorna och det lär ju vara många såna som tagits bort.
Ja ja, en sak i taget!
Några positiva saker är att mina agraffer är borta! =) Och jag passade på att kolla mitt hb som hade gått upp till 116!
Så det kanske finns hopp om att jag kan bli en " normal " människa igen!
Nu ska vi iallafall tillbringa kvällen i soffan med lite fredagsmys och tacogratäng!
Var idag ute bland folk för första gången sedan operationen och det gick faktiskt riktigt bra. Blev jättetrött i kroppen men det var det värt!
Nu är det 18:e dagen utan cancer och på måndag ska jag på återbesök efter operationen, då får jag förhoppningsvis provresultaten också...
Det är ganska jobbigt att inte veta hur det gått med analyserna av lymfknutorna och det lär ju vara många såna som tagits bort.
Ja ja, en sak i taget!
Några positiva saker är att mina agraffer är borta! =) Och jag passade på att kolla mitt hb som hade gått upp till 116!
Så det kanske finns hopp om att jag kan bli en " normal " människa igen!
Nu ska vi iallafall tillbringa kvällen i soffan med lite fredagsmys och tacogratäng!
onsdag 9 november 2011
Jag och mina burkar...
Nu är det drygt en vecka som gått sedan operationen.
Känner mig just nu väldigt matt i kroppen och ganska tömd på alla andra känslor.
Orkar inte riktigt greppa vad jag tycker och känner.
Vill egentligen inte äta värktabletter i större utsträckning men insåg efter ett tag att det är ganska korkat att försöka dra ner på antalet piller så tidigt, DET GÖR ONT!!!
Har inga större problem annars utan det är bara smärtgenombrott som gör livet surt.
Får väl vara en duktig liten patient och ta mina piller på utsatt tid....
Lite positivt iallafall är det att jag inte behövt ta av den allra starkaste sorten mer än några gånger sen jag kom hem.
Är inte upplagd för några visiter ännu, lallar runt här i min fula morgonrock, stödstrumpor och tovigt hår...
Sover ganska mycket också men det har ju sina skäl!
Längtar efter att komma ut i friska luften, gör pyttevisiter ut på gräsmattan men skulle vilja ta lilla rundan som vi brukar gå. :(
Kanske orkar krångla på mig några paltor och ta en kort promenad senare idag...
Bjuder på en smaskig bild av nästan hela såret...
Har 21 små klamrar som håller ihop mig, hur många stygn det är inuti har jag ingen aning om!
Känner mig just nu väldigt matt i kroppen och ganska tömd på alla andra känslor.
Orkar inte riktigt greppa vad jag tycker och känner.
Vill egentligen inte äta värktabletter i större utsträckning men insåg efter ett tag att det är ganska korkat att försöka dra ner på antalet piller så tidigt, DET GÖR ONT!!!
Har inga större problem annars utan det är bara smärtgenombrott som gör livet surt.
Får väl vara en duktig liten patient och ta mina piller på utsatt tid....
Lite positivt iallafall är det att jag inte behövt ta av den allra starkaste sorten mer än några gånger sen jag kom hem.
Är inte upplagd för några visiter ännu, lallar runt här i min fula morgonrock, stödstrumpor och tovigt hår...
Sover ganska mycket också men det har ju sina skäl!
Längtar efter att komma ut i friska luften, gör pyttevisiter ut på gräsmattan men skulle vilja ta lilla rundan som vi brukar gå. :(
Kanske orkar krångla på mig några paltor och ta en kort promenad senare idag...
Bjuder på en smaskig bild av nästan hela såret...
Har 21 små klamrar som håller ihop mig, hur många stygn det är inuti har jag ingen aning om!
söndag 6 november 2011
Äntligen hemma....
Nu är jag äntligen hemma igen!
I måndags åkte jag ner till Karlstad och checkade in på Patienthotellet över natten.
Sov inte en blund, men fördrev tiden med att se dåliga skräckisar.
Fick också det glada beskedet att jag vunnit ett av priserna i Kattagrafens utlottning av fotoserie!
Blev jätteglad för man tänker ju lite extra mycket på sin familj när man fått ett cancerbesked och jag insåg att vi faktiskt inte har något riktigt familjeporträtt, det vill jag verkligen att vi ska ha!
Var på plats på avd.14 strax föra 7.00 nästa morgon och blev förberedd för operation direkt.
En massa tabletter,landstingets sexiga kläder,åktur i säng till operation Öst, fick nål i armen, sedan ryggbedövning och kateter och sen var det godnatt!
Under tiden som jag sov roade sig kirurgerna med att plocka bort min livmoder, möblera om med mina äggstockar eftersom de skulle passa bättre längre upp vid eventuell strålning, och så flyttades urinblåsan och lymfkörtlarna i mitt bäcken plockades bort.
För att kunna göra alla dessa spännande saker så hade de fått knuffa undan tarmar och sånt som låg och skräpade, så ni kan ju tänka er hur det känns i kroppen just nu...
Vaknade upp många timmar senare och mådde som förväntat.
Blev av med syrgasen men var tvungen att få den tillbaka för jag syresatte mig inte riktigt bra och hade för lågt blodtryck, 103/48 och 98/50 t ex, vad ger ni mig för dom siffrorna?
På torsdagen blev det en riktigt låg siffra på hb,88, så då fick jag 2 påsar blod med resultatet att hb steg till 107.
Hade hoppats på att få åka hem på fredagen men så blev det inte pga att det varit problem med blodvärdet.
Inte så kul precis...
Personalen har varit jättebra men det hjälps inte, man VILL ju vara HEMMA!
Som tur är har jag fått många trevliga besök under de här dagarna och det har verkligen varit uppskattat.
Likaså har det känts väldigt skönt med det stöd jag fått från alla vänner och släktingar via telefonsamtal, SMS och Facebook!
Mina underbara gullungar har även varit där några gånger men vi försökte hålla de besöken ganska korta , märktes på ungarna att det var en jobbig miljö och att det var konstigt att se mamma där i det skick jag var, med slangar och kateter.
Har hela tiden haft jätteont i ryggen av att ligga i en sjukhussäng så länge och då blir det dubbelt så jobbigt, man behöver ju sova gott också!
Fick då lite mer smärtlindring och det lindrade det mesta.
Till slut blev jag iallafall stark nog för att orka gå utanför rummet och då blev man ju oändligt mycket piggare!
Och så äntligen på lördagen så fick jag packa ihop och åka hem!!!!!!!!!!!
Nu har jag varit hemma lite drygt ett dygn och är jättetrött men lycklig över att få ha mina älsklingar hos mig och att ha min lilla svarta skugga som följer mig överallt! =)
Ryggvärken är nästan helt borta nu när jag sover i min egen säng.
Operationssåret känns inte av så mycket men jag har tidvis ont inuti magen, antar att de fick gräva runt en hel del för att plocka ut lymfkörtlarna...
Idag är det min 6:e dag utan cancer..! =)
6:e dagen i ett liv med mer tanke på att verkligen LEVA och att inte bara stressa runt " för att det ska vara så"...
I måndags åkte jag ner till Karlstad och checkade in på Patienthotellet över natten.
Sov inte en blund, men fördrev tiden med att se dåliga skräckisar.
Fick också det glada beskedet att jag vunnit ett av priserna i Kattagrafens utlottning av fotoserie!
Blev jätteglad för man tänker ju lite extra mycket på sin familj när man fått ett cancerbesked och jag insåg att vi faktiskt inte har något riktigt familjeporträtt, det vill jag verkligen att vi ska ha!
Var på plats på avd.14 strax föra 7.00 nästa morgon och blev förberedd för operation direkt.
En massa tabletter,landstingets sexiga kläder,åktur i säng till operation Öst, fick nål i armen, sedan ryggbedövning och kateter och sen var det godnatt!
Under tiden som jag sov roade sig kirurgerna med att plocka bort min livmoder, möblera om med mina äggstockar eftersom de skulle passa bättre längre upp vid eventuell strålning, och så flyttades urinblåsan och lymfkörtlarna i mitt bäcken plockades bort.
För att kunna göra alla dessa spännande saker så hade de fått knuffa undan tarmar och sånt som låg och skräpade, så ni kan ju tänka er hur det känns i kroppen just nu...
Vaknade upp många timmar senare och mådde som förväntat.
Blev av med syrgasen men var tvungen att få den tillbaka för jag syresatte mig inte riktigt bra och hade för lågt blodtryck, 103/48 och 98/50 t ex, vad ger ni mig för dom siffrorna?
På torsdagen blev det en riktigt låg siffra på hb,88, så då fick jag 2 påsar blod med resultatet att hb steg till 107.
Hade hoppats på att få åka hem på fredagen men så blev det inte pga att det varit problem med blodvärdet.
Inte så kul precis...
Personalen har varit jättebra men det hjälps inte, man VILL ju vara HEMMA!
Som tur är har jag fått många trevliga besök under de här dagarna och det har verkligen varit uppskattat.
Likaså har det känts väldigt skönt med det stöd jag fått från alla vänner och släktingar via telefonsamtal, SMS och Facebook!
Mina underbara gullungar har även varit där några gånger men vi försökte hålla de besöken ganska korta , märktes på ungarna att det var en jobbig miljö och att det var konstigt att se mamma där i det skick jag var, med slangar och kateter.
Har hela tiden haft jätteont i ryggen av att ligga i en sjukhussäng så länge och då blir det dubbelt så jobbigt, man behöver ju sova gott också!
Fick då lite mer smärtlindring och det lindrade det mesta.
Till slut blev jag iallafall stark nog för att orka gå utanför rummet och då blev man ju oändligt mycket piggare!
Och så äntligen på lördagen så fick jag packa ihop och åka hem!!!!!!!!!!!
Nu har jag varit hemma lite drygt ett dygn och är jättetrött men lycklig över att få ha mina älsklingar hos mig och att ha min lilla svarta skugga som följer mig överallt! =)
Ryggvärken är nästan helt borta nu när jag sover i min egen säng.
Operationssåret känns inte av så mycket men jag har tidvis ont inuti magen, antar att de fick gräva runt en hel del för att plocka ut lymfkörtlarna...
Idag är det min 6:e dag utan cancer..! =)
6:e dagen i ett liv med mer tanke på att verkligen LEVA och att inte bara stressa runt " för att det ska vara så"...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)