Bättre sent än aldrig!

Nu är det länge sedan jag uppdaterade bloggen, men det beror på att datorn varit lite konstig...!

Datorn är nu fixad, tack Håkan, så här kommer en uppdatering av läget!

Jag har imorgon avverkat 11 strålningstillfällen och 3 ggr cellgift.
Det innebär nästan 1/3 av strålningen och 1/2 av cellgiftet! 

Har en hel del biverkningar men dock inget som är svårt att hantera och behandla.
Jag har inga betänkligheter mot att proppa i mig diverse tabletter och andra saker om det gör att jag orkar med min vardag bättre.  =)

Julen kom och gick i ganska lågt tempo och barnen var nöjda med allt, det är sånt som man uppskattar!
Jag blev väldigt trött efter helgen och sedan har det blivit mer kännbart för varje behandling.

Ikväll gick vi faktiskt över till grannarna en sväng, händer inte alltför ofta numera!  Det var jättetrevligt att kunna umgås lite och bara ha trevligt en stund.

Nu är det dax att krypa under täcket en stund, imorgon är det en ny Karlstadsresa klockan 05.00 .

Ha det så bra allihop där ute och tänk på att köra försiktigt, det är snorhalt ute just nu!

" Det strålar 4 punkter på kroppen var dag, i Karlstad maskinen står......" ( Det strålar en stjärna...)

Nu har jag fått 3 strålningsbehandlingar och idag även den första cellgiftbehandlingen.
Trodde efter första strålningen att jag inbillade mig ett visst illamående, men det var inte inbillning så nu har jag fått medicin för detta och det funkade jättebra.

Cellgiftet gav inte heller nåt akut illamående men det kan ju bero på att jag redan fått medicin.
Tur att det finns små trevliga piller att få hjälp av!  =)

Känns som om det faktiskt kan gå rätt bra med mina jäkla behandlingar om jag kan må såpass bra de första veckorna.

Resorna ner har också funkat bra och för att höja mitt humör brukar jag skänka bort min parkeringsbiljett till nån som ser behövande ut.
 Alltid en skön känsla att göra någon glad och en av dagarna var det en kvinna som skulle möta upp sin dotter på IVA för dottern hade varit med om en bilolycka. För henne var det en stor grej att få gå före de 12 som stod i kö vid biljettautomaten.

Idag startade vi hemifrån strax efter 5 på morgonen för att stå och hänga på låset nere vid strålningen. Det är viktigt att få den delen avklarad tidigt de dagar som jag ska ha cellgift också.
Man måste vänta 2 timmar emellan behandlingarna  så det tar ca 7 timmar totalt....

Måste verkligen ge en eloge till personalen som jobbar på strålningen, proffsiga och beter sig som om jag faktiskt är en helt vanlig vuxen människa!  =)

Är just nu väldigt trött och när jag, motvilligt, såg mig i spegeln förut så var mina läppar lika bleka som min hy i övrigt och då pratar vi ljusvit!!!! ( Sommartid = mörkvit!)

Nu ska barnen och jag förlora oss i sagans värld en stund  tillsammans med Pettson, Findus och Muttermucklorna!

35 - 1

Idag var det så dax...
11.45 var jag nere på strålningen och blev åter belönad med ett konstverk på kroppen .
Fick en massa krumelurer ritade på mig med märkpenna, förhoppningsvis behöver jag inte ha dom kvar efter morgondagens behandling.

Det var inte så mycket tjat och tjafs den här gången, så tydligen finns det en del personal som är läskunniga.
Har fått dra samma frågor och svar hur många gånger som helst tidigare, trots att allt redan finns i journalen.

Själva strålningen var snabbt överstökad och var inget som kändes.
Fick idag veta att jag ska ha 35 behandlingtillfällen! Det blir ju 7 veckor! Dessutom så kommer det att förskjutas en del pga helgdagar och servicedagar när strålningsapparaterna ska genomgå service.

=(      HELVETES SKIT!!!!

Känns som om jag aldrig ska bli klar med detta!!!

Och innan alla börjar hojta uppmuntrande; jag har absolut ingen lust att höra det!!!
Tänker nu fixa lite fint i vårt akvarium, umgås med familjen och tröstäta en garanterat onyttig jävla pizza!!!
Sen ska jag se nåt riktigt jävla dåligt program på TV , dricka ett glas vin och tjura!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Nedräkning........

Nu är det snart dax för de första behandlingarna.

På onsdag är det första strålningstillfället och på fredag blir det cellgift...
Känslan inför detta är som att vänta på ett övergrepp som man vet är omöjligt att undvika
och som ingen annan heller kan avvärja.

Orkar fortfarande inte sova och är obeskrivligt trött hela tiden!
Försöker ändå att vara pigg och alert gentemot barnen men det kostar på.

Fasar verkligen för det som ska hända framöver och för vad som ska bli resultatet.
Har fortfarande inte fått nåt resultat från Örebroresan och då blir man ju orolig även för det.

Just nu känns det som om jag kommer att bli helt avskärmad från det som är mitt verkliga liv, som om alla äckliga behandlingar är det enda som kommer att existera i en oändlig framtid.

Min kropp är en förrädare som sålt ut mig till nåt obegripligt hemskt och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna slå mig fri från det!

Ska försöka att göra så mycket som möjligt de kommande veckorna om jag nu inte drabbas av biverkningarna från behandlingarna tidigt.
Vill inte att julen ska bli jobbig för mina älskade ungar, utan den ska vara lugn, trygg och glad!

Kan bara hoppas att jag ska orka sparka mig själv i arslet när det behövs så att det inte blir för mycket självömkan och tårar.

Mitt liv har inte precis varit en dans på rosor så eftersom jag ändå finns här måste jag ju ha en inneboende styrka att ta till i svåraste stunderna.

Hoppas bara att jag lyckas hitta dit igen!

Godnatt alla därute!

Tråkigt, tråkigare, SKITTRÅKIGT!!!!!

Suck och stön...

Tiden går i snigelfart just nu, som det brukar vara när man vill att något jobbigt ska vara överstökat!

Har kommit in i en något rubbad tidsrytm och är därför jättepigg på natten och i zombistadiet på dagen.
Varför ska det vara så svårt att faktiskt bete sig vuxet när det behövs???

Saknar mina arbetskompisar och saknar att kunna göra vad jag vill!
Har en häst i stallet som behöver få jobba men kan inte själv ta tag i det, vilket är enormt frustrerande!

Ungarna är helt utslitna efter allt som varit och som dessutom toppades med megaförkylningen from hell.
Tycker så synd om dom, mina fina små älsklingar....

Ibland blir det stunder med väldigt negativa tankar och även om jag vet att många gått igenom samma saker som väntar mig och blivit friska, så vet jag också att det finns några som tyvärr inte alls klarar det.

För en gångs skull önskar jag att jag tillhör den breda massan...

Har väldigt många underbara vänner och bekanta som stöttar och dessutom underbar familj som gör allt de kan  för oss nu.
Det gör mycket för en när man grottar ner sig i sina svartaste funderingar.

Fick idag ett samtal från Försäkringskassan och trodde då att det var något som krånglade med mitt ärende, vilket visade sig vara helt fel!
Istället så var det min personliga handläggare som ville ringa och presentera sig och lämna telefonnummer som jag kunde nå henne på!
En jättetrevlig tjej som hade väldigt bra sätt att bemöta mig på.

En liten ljusglimt i allt elände!

Nu ska jag bänka mig framför nåt skitdåligt program på TVn och vara vaken alldeles för länge igen...

Godnatt allihop, gå och lägg er eller låt bli!  =)

Nu är vi på G..!

Nu jäklar får det vara nog med självömkan och annan ynkedom!

Igår var jag till Örebro på CT-röntgen och var radioaktiv i några timmar...
Detta för att man ska kunna se om min kropp verkar fri från cancer i övrigt.

En procedur som tog ca 3 timmar och det gav mig tid att tänka en hel del på min situation.
Så till dig, otäcka sjukdom, säjer jag nu : FUCK YOU!
Du ska ut ur min kropp och sen är du portad, bara så du vet!!!
Det är krig nu och alla medel är tillåtna!

Jag har kämpat i hela mitt liv så det finns ju ingen anledning att bryta ihop och ge upp nu.
Obstinat är mitt andra namn, vilket mina nära och kära säkert har noterat...

Faktum är att denna typ av cancer är en av de sorter som kan skryta med ganska bra statistik och jag har tagit mig igenom svåra stunder tidigare, det är bara för mig att kavla upp skjortärmarna och spotta i nävarna!

Jag har underbara vänner och fantastisk familj som stöttar och det är nog en väldigt stor del i en framgångsrik behandling, om än ej så vetenskapligt bevisad!

De förbannade skitbehandlingarna som jag ska gå igenom är något som jag måste göra, jag måste dock inte uppskatta dem utan ser på dem som ett nödvändigt ont och är tacksam att de finns , men hatar att behöva dem!

Fick idag ett supertrevligt samtal från en mycket god vän, du vet vem du är, och det var så behövligt och så enormt uppskattat!
Allt, från hästar till döden, avhandlades per telefon och sånt gör att man faktiskt kan få ha sin normala vardag just i det ögonblicket! Jag är ju fortfarande Lisbet, inte " hon som är sjuk", och uppskattar fortfarande morbida skämt, hästprat och hundprat, framtidsplaner och gamla minnen..!

Medan jag tillbringade nästan hela onsdagen på väg till/från och i Örebro, så fick min älskade make fira vår nionde bröllopsdag ensam med barnen....

Nästa gång hoppas jag att vi ska kunna åka iväg, bara vi två, och fira vår tionde bröllopsdag med lite mer glamour..!

Nu är det dax för lite piller och sedan blir det snarklådan några timmar!

Bjussar på en liten bild som tar oss tillbaka i tiden ca 9 år...