Nu är det länge sedan jag uppdaterade bloggen, men det beror på att datorn varit lite konstig...!
Datorn är nu fixad, tack Håkan, så här kommer en uppdatering av läget!
Jag har imorgon avverkat 11 strålningstillfällen och 3 ggr cellgift.
Det innebär nästan 1/3 av strålningen och 1/2 av cellgiftet!
Har en hel del biverkningar men dock inget som är svårt att hantera och behandla.
Jag har inga betänkligheter mot att proppa i mig diverse tabletter och andra saker om det gör att jag orkar med min vardag bättre. =)
Julen kom och gick i ganska lågt tempo och barnen var nöjda med allt, det är sånt som man uppskattar!
Jag blev väldigt trött efter helgen och sedan har det blivit mer kännbart för varje behandling.
Ikväll gick vi faktiskt över till grannarna en sväng, händer inte alltför ofta numera! Det var jättetrevligt att kunna umgås lite och bara ha trevligt en stund.
Nu är det dax att krypa under täcket en stund, imorgon är det en ny Karlstadsresa klockan 05.00 .
Ha det så bra allihop där ute och tänk på att köra försiktigt, det är snorhalt ute just nu!
torsdag 29 december 2011
fredag 16 december 2011
" Det strålar 4 punkter på kroppen var dag, i Karlstad maskinen står......" ( Det strålar en stjärna...)
Nu har jag fått 3 strålningsbehandlingar och idag även den första cellgiftbehandlingen.
Trodde efter första strålningen att jag inbillade mig ett visst illamående, men det var inte inbillning så nu har jag fått medicin för detta och det funkade jättebra.
Cellgiftet gav inte heller nåt akut illamående men det kan ju bero på att jag redan fått medicin.
Tur att det finns små trevliga piller att få hjälp av! =)
Känns som om det faktiskt kan gå rätt bra med mina jäkla behandlingar om jag kan må såpass bra de första veckorna.
Resorna ner har också funkat bra och för att höja mitt humör brukar jag skänka bort min parkeringsbiljett till nån som ser behövande ut.
Alltid en skön känsla att göra någon glad och en av dagarna var det en kvinna som skulle möta upp sin dotter på IVA för dottern hade varit med om en bilolycka. För henne var det en stor grej att få gå före de 12 som stod i kö vid biljettautomaten.
Idag startade vi hemifrån strax efter 5 på morgonen för att stå och hänga på låset nere vid strålningen. Det är viktigt att få den delen avklarad tidigt de dagar som jag ska ha cellgift också.
Man måste vänta 2 timmar emellan behandlingarna så det tar ca 7 timmar totalt....
Måste verkligen ge en eloge till personalen som jobbar på strålningen, proffsiga och beter sig som om jag faktiskt är en helt vanlig vuxen människa! =)
Är just nu väldigt trött och när jag, motvilligt, såg mig i spegeln förut så var mina läppar lika bleka som min hy i övrigt och då pratar vi ljusvit!!!! ( Sommartid = mörkvit!)
Nu ska barnen och jag förlora oss i sagans värld en stund tillsammans med Pettson, Findus och Muttermucklorna!
Trodde efter första strålningen att jag inbillade mig ett visst illamående, men det var inte inbillning så nu har jag fått medicin för detta och det funkade jättebra.
Cellgiftet gav inte heller nåt akut illamående men det kan ju bero på att jag redan fått medicin.
Tur att det finns små trevliga piller att få hjälp av! =)
Känns som om det faktiskt kan gå rätt bra med mina jäkla behandlingar om jag kan må såpass bra de första veckorna.
Resorna ner har också funkat bra och för att höja mitt humör brukar jag skänka bort min parkeringsbiljett till nån som ser behövande ut.
Alltid en skön känsla att göra någon glad och en av dagarna var det en kvinna som skulle möta upp sin dotter på IVA för dottern hade varit med om en bilolycka. För henne var det en stor grej att få gå före de 12 som stod i kö vid biljettautomaten.
Idag startade vi hemifrån strax efter 5 på morgonen för att stå och hänga på låset nere vid strålningen. Det är viktigt att få den delen avklarad tidigt de dagar som jag ska ha cellgift också.
Man måste vänta 2 timmar emellan behandlingarna så det tar ca 7 timmar totalt....
Måste verkligen ge en eloge till personalen som jobbar på strålningen, proffsiga och beter sig som om jag faktiskt är en helt vanlig vuxen människa! =)
Är just nu väldigt trött och när jag, motvilligt, såg mig i spegeln förut så var mina läppar lika bleka som min hy i övrigt och då pratar vi ljusvit!!!! ( Sommartid = mörkvit!)
Nu ska barnen och jag förlora oss i sagans värld en stund tillsammans med Pettson, Findus och Muttermucklorna!
onsdag 14 december 2011
35 - 1
Idag var det så dax...
11.45 var jag nere på strålningen och blev åter belönad med ett konstverk på kroppen .
Fick en massa krumelurer ritade på mig med märkpenna, förhoppningsvis behöver jag inte ha dom kvar efter morgondagens behandling.
Det var inte så mycket tjat och tjafs den här gången, så tydligen finns det en del personal som är läskunniga.
Har fått dra samma frågor och svar hur många gånger som helst tidigare, trots att allt redan finns i journalen.
Själva strålningen var snabbt överstökad och var inget som kändes.
Fick idag veta att jag ska ha 35 behandlingtillfällen! Det blir ju 7 veckor! Dessutom så kommer det att förskjutas en del pga helgdagar och servicedagar när strålningsapparaterna ska genomgå service.
=( HELVETES SKIT!!!!
Känns som om jag aldrig ska bli klar med detta!!!
Och innan alla börjar hojta uppmuntrande; jag har absolut ingen lust att höra det!!!
Tänker nu fixa lite fint i vårt akvarium, umgås med familjen och tröstäta en garanterat onyttig jävla pizza!!!
Sen ska jag se nåt riktigt jävla dåligt program på TV , dricka ett glas vin och tjura!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
11.45 var jag nere på strålningen och blev åter belönad med ett konstverk på kroppen .
Fick en massa krumelurer ritade på mig med märkpenna, förhoppningsvis behöver jag inte ha dom kvar efter morgondagens behandling.
Det var inte så mycket tjat och tjafs den här gången, så tydligen finns det en del personal som är läskunniga.
Har fått dra samma frågor och svar hur många gånger som helst tidigare, trots att allt redan finns i journalen.
Själva strålningen var snabbt överstökad och var inget som kändes.
Fick idag veta att jag ska ha 35 behandlingtillfällen! Det blir ju 7 veckor! Dessutom så kommer det att förskjutas en del pga helgdagar och servicedagar när strålningsapparaterna ska genomgå service.
=( HELVETES SKIT!!!!
Känns som om jag aldrig ska bli klar med detta!!!
Och innan alla börjar hojta uppmuntrande; jag har absolut ingen lust att höra det!!!
Tänker nu fixa lite fint i vårt akvarium, umgås med familjen och tröstäta en garanterat onyttig jävla pizza!!!
Sen ska jag se nåt riktigt jävla dåligt program på TV , dricka ett glas vin och tjura!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
söndag 11 december 2011
Nedräkning........
Nu är det snart dax för de första behandlingarna.
På onsdag är det första strålningstillfället och på fredag blir det cellgift...
Känslan inför detta är som att vänta på ett övergrepp som man vet är omöjligt att undvika
och som ingen annan heller kan avvärja.
Orkar fortfarande inte sova och är obeskrivligt trött hela tiden!
Försöker ändå att vara pigg och alert gentemot barnen men det kostar på.
Fasar verkligen för det som ska hända framöver och för vad som ska bli resultatet.
Har fortfarande inte fått nåt resultat från Örebroresan och då blir man ju orolig även för det.
Just nu känns det som om jag kommer att bli helt avskärmad från det som är mitt verkliga liv, som om alla äckliga behandlingar är det enda som kommer att existera i en oändlig framtid.
Min kropp är en förrädare som sålt ut mig till nåt obegripligt hemskt och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna slå mig fri från det!
Ska försöka att göra så mycket som möjligt de kommande veckorna om jag nu inte drabbas av biverkningarna från behandlingarna tidigt.
Vill inte att julen ska bli jobbig för mina älskade ungar, utan den ska vara lugn, trygg och glad!
Kan bara hoppas att jag ska orka sparka mig själv i arslet när det behövs så att det inte blir för mycket självömkan och tårar.
Mitt liv har inte precis varit en dans på rosor så eftersom jag ändå finns här måste jag ju ha en inneboende styrka att ta till i svåraste stunderna.
Hoppas bara att jag lyckas hitta dit igen!
Godnatt alla därute!
På onsdag är det första strålningstillfället och på fredag blir det cellgift...
Känslan inför detta är som att vänta på ett övergrepp som man vet är omöjligt att undvika
och som ingen annan heller kan avvärja.
Orkar fortfarande inte sova och är obeskrivligt trött hela tiden!
Försöker ändå att vara pigg och alert gentemot barnen men det kostar på.
Fasar verkligen för det som ska hända framöver och för vad som ska bli resultatet.
Har fortfarande inte fått nåt resultat från Örebroresan och då blir man ju orolig även för det.
Just nu känns det som om jag kommer att bli helt avskärmad från det som är mitt verkliga liv, som om alla äckliga behandlingar är det enda som kommer att existera i en oändlig framtid.
Min kropp är en förrädare som sålt ut mig till nåt obegripligt hemskt och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna slå mig fri från det!
Ska försöka att göra så mycket som möjligt de kommande veckorna om jag nu inte drabbas av biverkningarna från behandlingarna tidigt.
Vill inte att julen ska bli jobbig för mina älskade ungar, utan den ska vara lugn, trygg och glad!
Kan bara hoppas att jag ska orka sparka mig själv i arslet när det behövs så att det inte blir för mycket självömkan och tårar.
Mitt liv har inte precis varit en dans på rosor så eftersom jag ändå finns här måste jag ju ha en inneboende styrka att ta till i svåraste stunderna.
Hoppas bara att jag lyckas hitta dit igen!
Godnatt alla därute!
tisdag 6 december 2011
Tråkigt, tråkigare, SKITTRÅKIGT!!!!!
Suck och stön...
Tiden går i snigelfart just nu, som det brukar vara när man vill att något jobbigt ska vara överstökat!
Har kommit in i en något rubbad tidsrytm och är därför jättepigg på natten och i zombistadiet på dagen.
Varför ska det vara så svårt att faktiskt bete sig vuxet när det behövs???
Saknar mina arbetskompisar och saknar att kunna göra vad jag vill!
Har en häst i stallet som behöver få jobba men kan inte själv ta tag i det, vilket är enormt frustrerande!
Ungarna är helt utslitna efter allt som varit och som dessutom toppades med megaförkylningen from hell.
Tycker så synd om dom, mina fina små älsklingar....
Ibland blir det stunder med väldigt negativa tankar och även om jag vet att många gått igenom samma saker som väntar mig och blivit friska, så vet jag också att det finns några som tyvärr inte alls klarar det.
För en gångs skull önskar jag att jag tillhör den breda massan...
Har väldigt många underbara vänner och bekanta som stöttar och dessutom underbar familj som gör allt de kan för oss nu.
Det gör mycket för en när man grottar ner sig i sina svartaste funderingar.
Fick idag ett samtal från Försäkringskassan och trodde då att det var något som krånglade med mitt ärende, vilket visade sig vara helt fel!
Istället så var det min personliga handläggare som ville ringa och presentera sig och lämna telefonnummer som jag kunde nå henne på!
En jättetrevlig tjej som hade väldigt bra sätt att bemöta mig på.
En liten ljusglimt i allt elände!
Nu ska jag bänka mig framför nåt skitdåligt program på TVn och vara vaken alldeles för länge igen...
Godnatt allihop, gå och lägg er eller låt bli! =)
Tiden går i snigelfart just nu, som det brukar vara när man vill att något jobbigt ska vara överstökat!
Har kommit in i en något rubbad tidsrytm och är därför jättepigg på natten och i zombistadiet på dagen.
Varför ska det vara så svårt att faktiskt bete sig vuxet när det behövs???
Saknar mina arbetskompisar och saknar att kunna göra vad jag vill!
Har en häst i stallet som behöver få jobba men kan inte själv ta tag i det, vilket är enormt frustrerande!
Ungarna är helt utslitna efter allt som varit och som dessutom toppades med megaförkylningen from hell.
Tycker så synd om dom, mina fina små älsklingar....
Ibland blir det stunder med väldigt negativa tankar och även om jag vet att många gått igenom samma saker som väntar mig och blivit friska, så vet jag också att det finns några som tyvärr inte alls klarar det.
För en gångs skull önskar jag att jag tillhör den breda massan...
Har väldigt många underbara vänner och bekanta som stöttar och dessutom underbar familj som gör allt de kan för oss nu.
Det gör mycket för en när man grottar ner sig i sina svartaste funderingar.
Fick idag ett samtal från Försäkringskassan och trodde då att det var något som krånglade med mitt ärende, vilket visade sig vara helt fel!
Istället så var det min personliga handläggare som ville ringa och presentera sig och lämna telefonnummer som jag kunde nå henne på!
En jättetrevlig tjej som hade väldigt bra sätt att bemöta mig på.
En liten ljusglimt i allt elände!
Nu ska jag bänka mig framför nåt skitdåligt program på TVn och vara vaken alldeles för länge igen...
Godnatt allihop, gå och lägg er eller låt bli! =)
torsdag 1 december 2011
Nu är vi på G..!
Nu jäklar får det vara nog med självömkan och annan ynkedom!
Igår var jag till Örebro på CT-röntgen och var radioaktiv i några timmar...
Detta för att man ska kunna se om min kropp verkar fri från cancer i övrigt.
En procedur som tog ca 3 timmar och det gav mig tid att tänka en hel del på min situation.
Så till dig, otäcka sjukdom, säjer jag nu : FUCK YOU!
Du ska ut ur min kropp och sen är du portad, bara så du vet!!!
Det är krig nu och alla medel är tillåtna!
Jag har kämpat i hela mitt liv så det finns ju ingen anledning att bryta ihop och ge upp nu.
Obstinat är mitt andra namn, vilket mina nära och kära säkert har noterat...
Faktum är att denna typ av cancer är en av de sorter som kan skryta med ganska bra statistik och jag har tagit mig igenom svåra stunder tidigare, det är bara för mig att kavla upp skjortärmarna och spotta i nävarna!
Jag har underbara vänner och fantastisk familj som stöttar och det är nog en väldigt stor del i en framgångsrik behandling, om än ej så vetenskapligt bevisad!
De förbannade skitbehandlingarna som jag ska gå igenom är något som jag måste göra, jag måste dock inte uppskatta dem utan ser på dem som ett nödvändigt ont och är tacksam att de finns , men hatar att behöva dem!
Fick idag ett supertrevligt samtal från en mycket god vän, du vet vem du är, och det var så behövligt och så enormt uppskattat!
Allt, från hästar till döden, avhandlades per telefon och sånt gör att man faktiskt kan få ha sin normala vardag just i det ögonblicket! Jag är ju fortfarande Lisbet, inte " hon som är sjuk", och uppskattar fortfarande morbida skämt, hästprat och hundprat, framtidsplaner och gamla minnen..!
Igår var jag till Örebro på CT-röntgen och var radioaktiv i några timmar...
Detta för att man ska kunna se om min kropp verkar fri från cancer i övrigt.
En procedur som tog ca 3 timmar och det gav mig tid att tänka en hel del på min situation.
Så till dig, otäcka sjukdom, säjer jag nu : FUCK YOU!
Du ska ut ur min kropp och sen är du portad, bara så du vet!!!
Det är krig nu och alla medel är tillåtna!
Jag har kämpat i hela mitt liv så det finns ju ingen anledning att bryta ihop och ge upp nu.
Obstinat är mitt andra namn, vilket mina nära och kära säkert har noterat...
Faktum är att denna typ av cancer är en av de sorter som kan skryta med ganska bra statistik och jag har tagit mig igenom svåra stunder tidigare, det är bara för mig att kavla upp skjortärmarna och spotta i nävarna!
Jag har underbara vänner och fantastisk familj som stöttar och det är nog en väldigt stor del i en framgångsrik behandling, om än ej så vetenskapligt bevisad!
De förbannade skitbehandlingarna som jag ska gå igenom är något som jag måste göra, jag måste dock inte uppskatta dem utan ser på dem som ett nödvändigt ont och är tacksam att de finns , men hatar att behöva dem!
Fick idag ett supertrevligt samtal från en mycket god vän, du vet vem du är, och det var så behövligt och så enormt uppskattat!
Allt, från hästar till döden, avhandlades per telefon och sånt gör att man faktiskt kan få ha sin normala vardag just i det ögonblicket! Jag är ju fortfarande Lisbet, inte " hon som är sjuk", och uppskattar fortfarande morbida skämt, hästprat och hundprat, framtidsplaner och gamla minnen..!
Medan jag tillbringade nästan hela onsdagen på väg till/från och i Örebro, så fick min älskade make fira vår nionde bröllopsdag ensam med barnen....
Nästa gång hoppas jag att vi ska kunna åka iväg, bara vi två, och fira vår tionde bröllopsdag med lite mer glamour..!
Nu är det dax för lite piller och sedan blir det snarklådan några timmar!
Bjussar på en liten bild som tar oss tillbaka i tiden ca 9 år...
måndag 28 november 2011
En ny vecka med nya utmaningar....
Den här veckan börjar ju bra...ungarnas förkylningar ser inte ut att vilja försvinna, mamma har lunginflammation för andra gången på kort tid och jag själv har börjat snora och nysa och hosta.
Ska ner på planeringsmöte till CSK imorgon angående min strålningsbehandling....bläääää säjer vi till det!
Och på onsdag blir det Örebro och nån variant av CT där jag ska få nåt radioaktivt i blodet vilket gör att jag skulle undvika att vara i närheten av barn och ungdomar direkt efter behandlingen, på grund av strålningsrisken..!
Vilken underbar vecka!
Vad ska resten av den bjuda på undrar jag?
Allt funkar bra här hemma och min älskade medprenumerant har börjat förkovra sig inom den ädla kokkonsten!
Idag maldes det älgfärs och sedan blev det en massa goda köttbullar av den färsen.
Imorgon ska det fixas köttfärssås och Chili con carne i storpack.
Förhoppningsvis ska det bli lite bakning också. men det beror på i vilken sinnesstämning jag är efter Karlstadsbesöket...
Lilla svarta skuggan får hälsa på hos mormor under tiden som jag är ute och åker, så hämtar jag honom och mina underbara gullungar när jag kommer hem igen.
Alexander och Esmeralda är så duktiga och försöker verkligen vara sams och hjälpa till nu, men det märks att de tycker att hela situationen är jättekonstig...
Ska försöka att hitta på nåt riktigt speciellt för dem när alla behandlingarna är över och jag förhoppningsvis har klarat av detta helt..!
Även djuren gör sitt bästa för att underlätta min tillvaro nu.
Det är så mysigt med alla små pälsiga vänner när man känner sig lite låg, de verkar känna på sig att nåt är fel och försöker på alla sätt att visa tillgivenhet.
Min familj och alla mina fina vänner gör också otroligt mycket för att jag ska orka ta mig igenom detta!
TACK! =)
Ska ner på planeringsmöte till CSK imorgon angående min strålningsbehandling....bläääää säjer vi till det!
Och på onsdag blir det Örebro och nån variant av CT där jag ska få nåt radioaktivt i blodet vilket gör att jag skulle undvika att vara i närheten av barn och ungdomar direkt efter behandlingen, på grund av strålningsrisken..!
Vilken underbar vecka!
Vad ska resten av den bjuda på undrar jag?
Allt funkar bra här hemma och min älskade medprenumerant har börjat förkovra sig inom den ädla kokkonsten!
Idag maldes det älgfärs och sedan blev det en massa goda köttbullar av den färsen.
Imorgon ska det fixas köttfärssås och Chili con carne i storpack.
Förhoppningsvis ska det bli lite bakning också. men det beror på i vilken sinnesstämning jag är efter Karlstadsbesöket...
Lilla svarta skuggan får hälsa på hos mormor under tiden som jag är ute och åker, så hämtar jag honom och mina underbara gullungar när jag kommer hem igen.
Alexander och Esmeralda är så duktiga och försöker verkligen vara sams och hjälpa till nu, men det märks att de tycker att hela situationen är jättekonstig...
Ska försöka att hitta på nåt riktigt speciellt för dem när alla behandlingarna är över och jag förhoppningsvis har klarat av detta helt..!
Även djuren gör sitt bästa för att underlätta min tillvaro nu.
Det är så mysigt med alla små pälsiga vänner när man känner sig lite låg, de verkar känna på sig att nåt är fel och försöker på alla sätt att visa tillgivenhet.
Min familj och alla mina fina vänner gör också otroligt mycket för att jag ska orka ta mig igenom detta!
TACK! =)
onsdag 23 november 2011
Tick....tack...
Sedan jag fick beskedet om fortsatt behandling så har tiden nästan stannat.
Det är ett enda segt, otydligt töcken runt mig hela tiden och jag bara famlar runt i mina egna tankar utan att orka fokusera på nånting av vikt och värde.
Jag har försökt ta till mig informationen angående de förbaskade behandlingarna och vad det är för siffror som gäller för tillfrisknande efter behandling och allt som rör biverkningar och nu idag fick jag kallelse till planering av strålningen, ska till Karlstad på tisdag nästa vecka.
Ska även till Örebro för en mer utförlig skiktröntgen och det borde ju då bli under nästa vecka också, för behandlingen ska börja 5 December.
2011 har på många sätt varit ett jävla skitår och den här finalen är helt enkelt avskyvärd!
Värst är det för mina små underbara troll som inte har gjort sig förtjänta av allt som sker nu.
Det känns som om ungarna har åldrats ungefär 20 år...
Man ska försöka vara positiv och tro att behandlingen kommer att lyckas, men ärligt talat så är det inte i de banorna som tankarna går.
Nattsömn är numera ett minne blott...
Hoppas att ni andra har det betydligt bättre och att ni sätter värde på det också!
Det är ett enda segt, otydligt töcken runt mig hela tiden och jag bara famlar runt i mina egna tankar utan att orka fokusera på nånting av vikt och värde.
Jag har försökt ta till mig informationen angående de förbaskade behandlingarna och vad det är för siffror som gäller för tillfrisknande efter behandling och allt som rör biverkningar och nu idag fick jag kallelse till planering av strålningen, ska till Karlstad på tisdag nästa vecka.
Ska även till Örebro för en mer utförlig skiktröntgen och det borde ju då bli under nästa vecka också, för behandlingen ska börja 5 December.
2011 har på många sätt varit ett jävla skitår och den här finalen är helt enkelt avskyvärd!
Värst är det för mina små underbara troll som inte har gjort sig förtjänta av allt som sker nu.
Det känns som om ungarna har åldrats ungefär 20 år...
Man ska försöka vara positiv och tro att behandlingen kommer att lyckas, men ärligt talat så är det inte i de banorna som tankarna går.
Nattsömn är numera ett minne blott...
Hoppas att ni andra har det betydligt bättre och att ni sätter värde på det också!
måndag 21 november 2011
Helvetes jävla skit!!!
Idag kom det besked som jag INTE ville ha...
Vi var nere på CSK och blev informerade om att det fanns cancer i en av de lymfknutor som togs bort vid operationen.
Inte nån jättestor anhopning men dock cancer.
Just nu hatar jag min förbannade kropp som inte har vett att inse att jag inte ska ha detta sattyg!!!
Med start v.49 ska jag genomgå strålbehandling varje arbetsdag i 6 veckor och dessutom få cellgift 1 dag i veckan i 6 veckor.
Tyvärr innebär denna behandling en massa biverkningar och det kan innebära att mina äggstockar blir förstörda och att jag därför kommer bli tvungen att ta östrogentillskott framöver.Vilket i sig ger ökad risk för andra sorters cancer...
Trötthet, illamående och revolterande mage är annat mysigt att se fram emot.
Hela vägen hem bölade jag som nåt annat mähä och vältrade mig i självömkan, men det är ju inte till nån jävla nytta, varken för mig eller omgivningen!
Jag avskyr att vara nån sån där mesig, vek kretin som inte verkar ha nån ryggrad alls och just nu har jag lyckats bli riktigt förbannad istället, både på sjukdomen och på mig själv!
Den kommande julen blir ett elddop och hur vi ska lyckas hitta en mysig julstämning vete fan....
Hoppas att ni alla därute ser till att pallra er iväg på cellprovtagningar och att ni ser till att vaccinera era barn, även pojkarna!!!
Over and out! =(
Vi var nere på CSK och blev informerade om att det fanns cancer i en av de lymfknutor som togs bort vid operationen.
Inte nån jättestor anhopning men dock cancer.
Just nu hatar jag min förbannade kropp som inte har vett att inse att jag inte ska ha detta sattyg!!!
Med start v.49 ska jag genomgå strålbehandling varje arbetsdag i 6 veckor och dessutom få cellgift 1 dag i veckan i 6 veckor.
Tyvärr innebär denna behandling en massa biverkningar och det kan innebära att mina äggstockar blir förstörda och att jag därför kommer bli tvungen att ta östrogentillskott framöver.Vilket i sig ger ökad risk för andra sorters cancer...
Trötthet, illamående och revolterande mage är annat mysigt att se fram emot.
Hela vägen hem bölade jag som nåt annat mähä och vältrade mig i självömkan, men det är ju inte till nån jävla nytta, varken för mig eller omgivningen!
Jag avskyr att vara nån sån där mesig, vek kretin som inte verkar ha nån ryggrad alls och just nu har jag lyckats bli riktigt förbannad istället, både på sjukdomen och på mig själv!
Den kommande julen blir ett elddop och hur vi ska lyckas hitta en mysig julstämning vete fan....
Hoppas att ni alla därute ser till att pallra er iväg på cellprovtagningar och att ni ser till att vaccinera era barn, även pojkarna!!!
Over and out! =(
fredag 18 november 2011
Underbara frihet! ( Eller nåt...)
Det är lustigt hur man plötsligt kan känna uppskattning över att ta sig till affären och inhandla livets nödtorft!
Var idag ute bland folk för första gången sedan operationen och det gick faktiskt riktigt bra. Blev jättetrött i kroppen men det var det värt!
Nu är det 18:e dagen utan cancer och på måndag ska jag på återbesök efter operationen, då får jag förhoppningsvis provresultaten också...
Det är ganska jobbigt att inte veta hur det gått med analyserna av lymfknutorna och det lär ju vara många såna som tagits bort.
Ja ja, en sak i taget!
Några positiva saker är att mina agraffer är borta! =) Och jag passade på att kolla mitt hb som hade gått upp till 116!
Så det kanske finns hopp om att jag kan bli en " normal " människa igen!
Nu ska vi iallafall tillbringa kvällen i soffan med lite fredagsmys och tacogratäng!
Var idag ute bland folk för första gången sedan operationen och det gick faktiskt riktigt bra. Blev jättetrött i kroppen men det var det värt!
Nu är det 18:e dagen utan cancer och på måndag ska jag på återbesök efter operationen, då får jag förhoppningsvis provresultaten också...
Det är ganska jobbigt att inte veta hur det gått med analyserna av lymfknutorna och det lär ju vara många såna som tagits bort.
Ja ja, en sak i taget!
Några positiva saker är att mina agraffer är borta! =) Och jag passade på att kolla mitt hb som hade gått upp till 116!
Så det kanske finns hopp om att jag kan bli en " normal " människa igen!
Nu ska vi iallafall tillbringa kvällen i soffan med lite fredagsmys och tacogratäng!
onsdag 9 november 2011
Jag och mina burkar...
Nu är det drygt en vecka som gått sedan operationen.
Känner mig just nu väldigt matt i kroppen och ganska tömd på alla andra känslor.
Orkar inte riktigt greppa vad jag tycker och känner.
Vill egentligen inte äta värktabletter i större utsträckning men insåg efter ett tag att det är ganska korkat att försöka dra ner på antalet piller så tidigt, DET GÖR ONT!!!
Har inga större problem annars utan det är bara smärtgenombrott som gör livet surt.
Får väl vara en duktig liten patient och ta mina piller på utsatt tid....
Lite positivt iallafall är det att jag inte behövt ta av den allra starkaste sorten mer än några gånger sen jag kom hem.
Är inte upplagd för några visiter ännu, lallar runt här i min fula morgonrock, stödstrumpor och tovigt hår...
Sover ganska mycket också men det har ju sina skäl!
Längtar efter att komma ut i friska luften, gör pyttevisiter ut på gräsmattan men skulle vilja ta lilla rundan som vi brukar gå. :(
Kanske orkar krångla på mig några paltor och ta en kort promenad senare idag...
Bjuder på en smaskig bild av nästan hela såret...
Har 21 små klamrar som håller ihop mig, hur många stygn det är inuti har jag ingen aning om!
Känner mig just nu väldigt matt i kroppen och ganska tömd på alla andra känslor.
Orkar inte riktigt greppa vad jag tycker och känner.
Vill egentligen inte äta värktabletter i större utsträckning men insåg efter ett tag att det är ganska korkat att försöka dra ner på antalet piller så tidigt, DET GÖR ONT!!!
Har inga större problem annars utan det är bara smärtgenombrott som gör livet surt.
Får väl vara en duktig liten patient och ta mina piller på utsatt tid....
Lite positivt iallafall är det att jag inte behövt ta av den allra starkaste sorten mer än några gånger sen jag kom hem.
Är inte upplagd för några visiter ännu, lallar runt här i min fula morgonrock, stödstrumpor och tovigt hår...
Sover ganska mycket också men det har ju sina skäl!
Längtar efter att komma ut i friska luften, gör pyttevisiter ut på gräsmattan men skulle vilja ta lilla rundan som vi brukar gå. :(
Kanske orkar krångla på mig några paltor och ta en kort promenad senare idag...
Bjuder på en smaskig bild av nästan hela såret...
Har 21 små klamrar som håller ihop mig, hur många stygn det är inuti har jag ingen aning om!
söndag 6 november 2011
Äntligen hemma....
Nu är jag äntligen hemma igen!
I måndags åkte jag ner till Karlstad och checkade in på Patienthotellet över natten.
Sov inte en blund, men fördrev tiden med att se dåliga skräckisar.
Fick också det glada beskedet att jag vunnit ett av priserna i Kattagrafens utlottning av fotoserie!
Blev jätteglad för man tänker ju lite extra mycket på sin familj när man fått ett cancerbesked och jag insåg att vi faktiskt inte har något riktigt familjeporträtt, det vill jag verkligen att vi ska ha!
Var på plats på avd.14 strax föra 7.00 nästa morgon och blev förberedd för operation direkt.
En massa tabletter,landstingets sexiga kläder,åktur i säng till operation Öst, fick nål i armen, sedan ryggbedövning och kateter och sen var det godnatt!
Under tiden som jag sov roade sig kirurgerna med att plocka bort min livmoder, möblera om med mina äggstockar eftersom de skulle passa bättre längre upp vid eventuell strålning, och så flyttades urinblåsan och lymfkörtlarna i mitt bäcken plockades bort.
För att kunna göra alla dessa spännande saker så hade de fått knuffa undan tarmar och sånt som låg och skräpade, så ni kan ju tänka er hur det känns i kroppen just nu...
Vaknade upp många timmar senare och mådde som förväntat.
Blev av med syrgasen men var tvungen att få den tillbaka för jag syresatte mig inte riktigt bra och hade för lågt blodtryck, 103/48 och 98/50 t ex, vad ger ni mig för dom siffrorna?
På torsdagen blev det en riktigt låg siffra på hb,88, så då fick jag 2 påsar blod med resultatet att hb steg till 107.
Hade hoppats på att få åka hem på fredagen men så blev det inte pga att det varit problem med blodvärdet.
Inte så kul precis...
Personalen har varit jättebra men det hjälps inte, man VILL ju vara HEMMA!
Som tur är har jag fått många trevliga besök under de här dagarna och det har verkligen varit uppskattat.
Likaså har det känts väldigt skönt med det stöd jag fått från alla vänner och släktingar via telefonsamtal, SMS och Facebook!
Mina underbara gullungar har även varit där några gånger men vi försökte hålla de besöken ganska korta , märktes på ungarna att det var en jobbig miljö och att det var konstigt att se mamma där i det skick jag var, med slangar och kateter.
Har hela tiden haft jätteont i ryggen av att ligga i en sjukhussäng så länge och då blir det dubbelt så jobbigt, man behöver ju sova gott också!
Fick då lite mer smärtlindring och det lindrade det mesta.
Till slut blev jag iallafall stark nog för att orka gå utanför rummet och då blev man ju oändligt mycket piggare!
Och så äntligen på lördagen så fick jag packa ihop och åka hem!!!!!!!!!!!
Nu har jag varit hemma lite drygt ett dygn och är jättetrött men lycklig över att få ha mina älsklingar hos mig och att ha min lilla svarta skugga som följer mig överallt! =)
Ryggvärken är nästan helt borta nu när jag sover i min egen säng.
Operationssåret känns inte av så mycket men jag har tidvis ont inuti magen, antar att de fick gräva runt en hel del för att plocka ut lymfkörtlarna...
Idag är det min 6:e dag utan cancer..! =)
6:e dagen i ett liv med mer tanke på att verkligen LEVA och att inte bara stressa runt " för att det ska vara så"...
I måndags åkte jag ner till Karlstad och checkade in på Patienthotellet över natten.
Sov inte en blund, men fördrev tiden med att se dåliga skräckisar.
Fick också det glada beskedet att jag vunnit ett av priserna i Kattagrafens utlottning av fotoserie!
Blev jätteglad för man tänker ju lite extra mycket på sin familj när man fått ett cancerbesked och jag insåg att vi faktiskt inte har något riktigt familjeporträtt, det vill jag verkligen att vi ska ha!
Var på plats på avd.14 strax föra 7.00 nästa morgon och blev förberedd för operation direkt.
En massa tabletter,landstingets sexiga kläder,åktur i säng till operation Öst, fick nål i armen, sedan ryggbedövning och kateter och sen var det godnatt!
Under tiden som jag sov roade sig kirurgerna med att plocka bort min livmoder, möblera om med mina äggstockar eftersom de skulle passa bättre längre upp vid eventuell strålning, och så flyttades urinblåsan och lymfkörtlarna i mitt bäcken plockades bort.
För att kunna göra alla dessa spännande saker så hade de fått knuffa undan tarmar och sånt som låg och skräpade, så ni kan ju tänka er hur det känns i kroppen just nu...
Vaknade upp många timmar senare och mådde som förväntat.
Blev av med syrgasen men var tvungen att få den tillbaka för jag syresatte mig inte riktigt bra och hade för lågt blodtryck, 103/48 och 98/50 t ex, vad ger ni mig för dom siffrorna?
På torsdagen blev det en riktigt låg siffra på hb,88, så då fick jag 2 påsar blod med resultatet att hb steg till 107.
Hade hoppats på att få åka hem på fredagen men så blev det inte pga att det varit problem med blodvärdet.
Inte så kul precis...
Personalen har varit jättebra men det hjälps inte, man VILL ju vara HEMMA!
Som tur är har jag fått många trevliga besök under de här dagarna och det har verkligen varit uppskattat.
Likaså har det känts väldigt skönt med det stöd jag fått från alla vänner och släktingar via telefonsamtal, SMS och Facebook!
Mina underbara gullungar har även varit där några gånger men vi försökte hålla de besöken ganska korta , märktes på ungarna att det var en jobbig miljö och att det var konstigt att se mamma där i det skick jag var, med slangar och kateter.
Har hela tiden haft jätteont i ryggen av att ligga i en sjukhussäng så länge och då blir det dubbelt så jobbigt, man behöver ju sova gott också!
Fick då lite mer smärtlindring och det lindrade det mesta.
Till slut blev jag iallafall stark nog för att orka gå utanför rummet och då blev man ju oändligt mycket piggare!
Och så äntligen på lördagen så fick jag packa ihop och åka hem!!!!!!!!!!!
Nu har jag varit hemma lite drygt ett dygn och är jättetrött men lycklig över att få ha mina älsklingar hos mig och att ha min lilla svarta skugga som följer mig överallt! =)
Ryggvärken är nästan helt borta nu när jag sover i min egen säng.
Operationssåret känns inte av så mycket men jag har tidvis ont inuti magen, antar att de fick gräva runt en hel del för att plocka ut lymfkörtlarna...
Idag är det min 6:e dag utan cancer..! =)
6:e dagen i ett liv med mer tanke på att verkligen LEVA och att inte bara stressa runt " för att det ska vara så"...
söndag 30 oktober 2011
Allt som inte dödar härdar.........
Nu är det snart dax...
Ska jobba imorgon och sedan åker jag hem och hämtar mina saker och sen blir det Patienthotellet i Karlstad.
Jag känner en enorm avsmak inför detta att bli hanterad av en massa människor, av att vara sövd och kopplad till en jäkla maskin som ska sköta min andning!
Att jag blir uppsprättad på mitten gör inte alls nånting men att sövas och inte veta vad som händer gör mig helt superfrustrerad!!!!!!!
Sen ska man vara kvar på avdelningen i flera dygn och åter vara omgiven och hanterad av främmande personer... tror att jag ska försöka smita och ta bussen hem!
Jag vet att detta är gnäll och det är inte nåt jag brukar hänge mig åt men just nu känns det förjävligt!
Mina stackars ungar ska under veckan forslas omkring till flera olika ställen när de har höstlov, bara för att jag inte är på plats och för att Fredrik jobbar.
Det får räcka med klagolåt för idag, hoppas att ni andra där ute i verkligheten har en bättre vecka i antågande!
Ska jobba imorgon och sedan åker jag hem och hämtar mina saker och sen blir det Patienthotellet i Karlstad.
Jag känner en enorm avsmak inför detta att bli hanterad av en massa människor, av att vara sövd och kopplad till en jäkla maskin som ska sköta min andning!
Att jag blir uppsprättad på mitten gör inte alls nånting men att sövas och inte veta vad som händer gör mig helt superfrustrerad!!!!!!!
Sen ska man vara kvar på avdelningen i flera dygn och åter vara omgiven och hanterad av främmande personer... tror att jag ska försöka smita och ta bussen hem!
Jag vet att detta är gnäll och det är inte nåt jag brukar hänge mig åt men just nu känns det förjävligt!
Mina stackars ungar ska under veckan forslas omkring till flera olika ställen när de har höstlov, bara för att jag inte är på plats och för att Fredrik jobbar.
Det får räcka med klagolåt för idag, hoppas att ni andra där ute i verkligheten har en bättre vecka i antågande!
 |
| Foto: Ronja Rautiainen-Byström |
onsdag 26 oktober 2011
1 - 0 till mig..!
Uj uj uj! Den där undersökningen under narkos var inte att leka med...
Känns som om de har spelat en hel hockeymatch därinne!
Tydligen så tyckte min kropp att jag skulle ta chansen att sova lite när jag ändå fick hjälp med insomnandet..
Fredrik fick vänta länge på att hans lagvigda skulle slå upp sina dunkla gluggar!
Naturligtvis var det ju inte över med det, vi skulle också ha samtal med narkosläkaren och kirurgen inför operationen nästa tisdag, hur drygt tror ni det var..?
MEN...fick besked att alla röntgenbilder var bra och att undersökningen hade visat på att det bara är en enda tumör! =)
Så nu gick luften ur mig helt känns det som och jag bestämde mig för att faktiskt ta semester resten av veckan och bara vila,smälta allt som hänt och försöka ladda om mentalt inför operationen!
Jag ska ju vara under narkos mycket längre då och kommer inte att kunna andas på egen hand... känns lite läskigt men kan ju inte göra så mycket åt det.
Idag har vi firat vår lilla prinsessa Esmeralda som fyllde 7 år!
Helt otroligt att tiden går så snabbt, nästa år har vi varit gifta i 10 år. =)
Och Alexander fyller 9 år i April!
Älskar min fina familj och är så glad att vi har varandra!
Känns som om de har spelat en hel hockeymatch därinne!
Tydligen så tyckte min kropp att jag skulle ta chansen att sova lite när jag ändå fick hjälp med insomnandet..
Fredrik fick vänta länge på att hans lagvigda skulle slå upp sina dunkla gluggar!
Naturligtvis var det ju inte över med det, vi skulle också ha samtal med narkosläkaren och kirurgen inför operationen nästa tisdag, hur drygt tror ni det var..?
MEN...fick besked att alla röntgenbilder var bra och att undersökningen hade visat på att det bara är en enda tumör! =)
Så nu gick luften ur mig helt känns det som och jag bestämde mig för att faktiskt ta semester resten av veckan och bara vila,smälta allt som hänt och försöka ladda om mentalt inför operationen!
Jag ska ju vara under narkos mycket längre då och kommer inte att kunna andas på egen hand... känns lite läskigt men kan ju inte göra så mycket åt det.
Idag har vi firat vår lilla prinsessa Esmeralda som fyllde 7 år!
Helt otroligt att tiden går så snabbt, nästa år har vi varit gifta i 10 år. =)
Och Alexander fyller 9 år i April!
Älskar min fina familj och är så glad att vi har varandra!
måndag 24 oktober 2011
Stick i pälsen? Nej, men i armen!
Hade en jättetrevlig resa till Skara med min underbara vän Pernilla! Det blev övernattning på ett vandrarhem ( Skara vandrarhem REKOMMENDERAS!) och sedan en heldag på tävlingsplatsen.
GRATTIS alla Värmlandsekipage till medaljer och placeringar individuellt och extra mycket GRATTIS till laget från WWR som tog SILVER i WA div.2 med ytterst få poäng upp till Guldet. Så stolt över er alla och nästa år så tar ni hem det! =) Allra mest stolt är jag förstås över vackraste fläckiga damen Indicaana som är underbar! Så det så! =)
SM i Westernridning är en upplevelse och speciellt kändes det som om jag faktiskt vill vara med och tävla igen, jag har ju faktiskt Wickie!
Hon är ingen Quarter eller Paint men det är ju inte riktigt det som jag vill ha heller!
Har beslutat mig för att jag SKA rida henne innan jag åker in för operation, på så vis kanske jag blir ännu mer motiverad att komma igång snabbt efter uppsprättandet!
Egentligen tycker jag att man skulle få nåt i utbyte för det som läkarna plockar bort... hade ju varit kul med t ex ett blixtlås och sedan ett snurrande hamsterhjul eller nåt därinne! Så kunde man tatuera på magen: " Hjulet snurrar men hamstern är död!" Det kan man kalla partytrick! " Kolla här...zip...IIIIHHHHHH!!!!" =)
Idag jobbade jag en sväng men fick sluta tidigare för att göra en CTröntgen vilket väl inte var det roligaste jag gjort men heller inte det jävligaste.
Har nu ett armveck som kommer att bli regnbågsfärgat efter att man stuckit 2 gånger på kort tid och första gången gick nåt litet kärl sönder.
Ja ja, är man begagnad så är man!
Imorgon blir det undersökning under narkos (PREMIÄR!) och förhoppningsvis nån form av besked om hur MR och CT såg ut.... känns lite olustigt att inte veta nåt.
Undrar varför just jag skulle få denna andrasortering av kropp? :(
Skit samma! Jag behöver ju inte acceptera tillståndet som sådant utan nu är det fullt krig som gäller!!!
Illustrerar detta med en bild av min vackra Wickie, hon må vara på rygg men hennes okuvliga vilja stegrar sig för fullt (kolla in skuggan!)....
Alla ni som kände min fina Ceasar ser nog en viss likhet i detta beteende...
GRATTIS alla Värmlandsekipage till medaljer och placeringar individuellt och extra mycket GRATTIS till laget från WWR som tog SILVER i WA div.2 med ytterst få poäng upp till Guldet. Så stolt över er alla och nästa år så tar ni hem det! =) Allra mest stolt är jag förstås över vackraste fläckiga damen Indicaana som är underbar! Så det så! =)
SM i Westernridning är en upplevelse och speciellt kändes det som om jag faktiskt vill vara med och tävla igen, jag har ju faktiskt Wickie!
Hon är ingen Quarter eller Paint men det är ju inte riktigt det som jag vill ha heller!
Har beslutat mig för att jag SKA rida henne innan jag åker in för operation, på så vis kanske jag blir ännu mer motiverad att komma igång snabbt efter uppsprättandet!
Egentligen tycker jag att man skulle få nåt i utbyte för det som läkarna plockar bort... hade ju varit kul med t ex ett blixtlås och sedan ett snurrande hamsterhjul eller nåt därinne! Så kunde man tatuera på magen: " Hjulet snurrar men hamstern är död!" Det kan man kalla partytrick! " Kolla här...zip...IIIIHHHHHH!!!!" =)
Idag jobbade jag en sväng men fick sluta tidigare för att göra en CTröntgen vilket väl inte var det roligaste jag gjort men heller inte det jävligaste.
Har nu ett armveck som kommer att bli regnbågsfärgat efter att man stuckit 2 gånger på kort tid och första gången gick nåt litet kärl sönder.
Ja ja, är man begagnad så är man!
Imorgon blir det undersökning under narkos (PREMIÄR!) och förhoppningsvis nån form av besked om hur MR och CT såg ut.... känns lite olustigt att inte veta nåt.
Undrar varför just jag skulle få denna andrasortering av kropp? :(
Skit samma! Jag behöver ju inte acceptera tillståndet som sådant utan nu är det fullt krig som gäller!!!
Alla ni som kände min fina Ceasar ser nog en viss likhet i detta beteende...
fredag 21 oktober 2011
Så kan det gå!
Jahapp!
Då har man gjort en MR också!
Fick ikläda mig landstingets vackra, vita patientrock och ligga på en brits totalt orörlig ca 1 timme.
Inuti ett rör...med en massa oväsen från maskinen och plingande tutande signaler.
Att jag hade öronproppar och hörlurar med musik spelade ingen roll alls för allt hördes igenom iallafall!
MEN... jag somnade nästan! =)
Kan inte hjälpa det, de sista dagarna har ju varit ganska omvälvande för mig och tröttheten gör sig nu påmind! Det var inte alls så dumt att ligga övertäckt med nån sorts plattor över bålen , fastspänd inuti ett rör. Helt OK som avkoppling!
Det tråkiga är att jag inte får några svar på denna undersökning förrän på måndag eller tisdag... hatar verkligen att vänta.
Man hinner ju fantisera ihop en massa olika varianter!
Förhoppningsvis ska jag kunna bli lite distraherad av besöket på Western SM lördag/söndag!
Ser absolut fram emot detta och vill ju passa på innan operationen utifall att det ska bli fler behandlingar framöver...
På väg hem från Karlstad passade vi på att besöka svärfar och det blev även ett stopp hos min vän Mona!
Man får ju se till att göra dessa tråkiga resor lite trevligare.
Fler rapporter kommer efter helgen!
HA EN UNDERBAR HELG!
Då har man gjort en MR också!
Fick ikläda mig landstingets vackra, vita patientrock och ligga på en brits totalt orörlig ca 1 timme.
Inuti ett rör...med en massa oväsen från maskinen och plingande tutande signaler.
Att jag hade öronproppar och hörlurar med musik spelade ingen roll alls för allt hördes igenom iallafall!
MEN... jag somnade nästan! =)
Kan inte hjälpa det, de sista dagarna har ju varit ganska omvälvande för mig och tröttheten gör sig nu påmind! Det var inte alls så dumt att ligga övertäckt med nån sorts plattor över bålen , fastspänd inuti ett rör. Helt OK som avkoppling!
Det tråkiga är att jag inte får några svar på denna undersökning förrän på måndag eller tisdag... hatar verkligen att vänta.
Man hinner ju fantisera ihop en massa olika varianter!
Förhoppningsvis ska jag kunna bli lite distraherad av besöket på Western SM lördag/söndag!
Ser absolut fram emot detta och vill ju passa på innan operationen utifall att det ska bli fler behandlingar framöver...
På väg hem från Karlstad passade vi på att besöka svärfar och det blev även ett stopp hos min vän Mona!
Man får ju se till att göra dessa tråkiga resor lite trevligare.
Fler rapporter kommer efter helgen!
HA EN UNDERBAR HELG!
torsdag 20 oktober 2011
Trött, tröttare, tröttast...
Det har verkligen varit en lång dag.
Jag har äntligen varit på jobbet och har där informerat mina underbara arbetskompisar om vad som sker i mitt liv just nu.
För mig var det enklaste sättet att få en så normal tillvaro som möjligt mitt i allt kaos.
Jag vill inte ha en massa hysch hysch runt omkring, det blir bara jättejobbigt och obekvämt för alla.
Däremot vill jag inte heller bli ömkad och daltad med utan jag är ju fortfarande samma person som förut, kanske med lite tristare fritidsaktiviteter nu och dessutom umgås jag i olämpliga kretsar ( läkare och sånt).
Ärligt talat är det inte så kul att hitta ett visitkort i plånboken som det står Onkolog på, och dessutom veta att det inte har hamnat fel...
Nu har jag gnällt så det räcker och blir över för idag!
Återkommer imorgon med en rapport om den fantastiska upplevelsen med MR!
Jag har äntligen varit på jobbet och har där informerat mina underbara arbetskompisar om vad som sker i mitt liv just nu.
För mig var det enklaste sättet att få en så normal tillvaro som möjligt mitt i allt kaos.
Jag vill inte ha en massa hysch hysch runt omkring, det blir bara jättejobbigt och obekvämt för alla.
Däremot vill jag inte heller bli ömkad och daltad med utan jag är ju fortfarande samma person som förut, kanske med lite tristare fritidsaktiviteter nu och dessutom umgås jag i olämpliga kretsar ( läkare och sånt).
Ärligt talat är det inte så kul att hitta ett visitkort i plånboken som det står Onkolog på, och dessutom veta att det inte har hamnat fel...
Nu har jag gnällt så det räcker och blir över för idag!
Återkommer imorgon med en rapport om den fantastiska upplevelsen med MR!
onsdag 19 oktober 2011
Livet från den mörka sidan...
Ibland så händer saker som man aldrig kunnat föreställa sig.
Jag fick i måndags besked att jag fått cancer på livmodertappen och att jag på onsdag skulle till Karlstad för att bli informerad vidare om behandling och undersökningar.
Världen blev svart...
Har nu varit till Karlstad och fått relativt hoppfulla nyheter så nu törs jag ändå tro att detta kan gå bra!
Jag kommer att blogga om hela förloppet och den som vill kan här ta del av det.
Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara i den här situationen men nu får jag helt enkelt spotta i nävarna och kämpa så mycket jag kan.
Nåt av det som kommer att bli jobbigt i hela denna process är det enormt klibbiga, mjäkiga och pjåskande bemötande som vårdpersonalen verkar tro att alla vill ha.
Jag är INTE ute efter en BFF eller nån som ska klappa mig på huvudet och säja "stackars liten".
fatta att jag är en vuxen, tänkande människa med integritet och som dessutom har ett självvalt nätverk runt mig som jag alltid kan få stöd av när JAG vill!
Alltså: TAFSA INTE PÅ MIG VARKEN FYSISKT ELLER MENTALT!!!!
Jag fick i måndags besked att jag fått cancer på livmodertappen och att jag på onsdag skulle till Karlstad för att bli informerad vidare om behandling och undersökningar.
Världen blev svart...
Har nu varit till Karlstad och fått relativt hoppfulla nyheter så nu törs jag ändå tro att detta kan gå bra!
Jag kommer att blogga om hela förloppet och den som vill kan här ta del av det.
Jag har aldrig kunnat föreställa mig att vara i den här situationen men nu får jag helt enkelt spotta i nävarna och kämpa så mycket jag kan.
Nåt av det som kommer att bli jobbigt i hela denna process är det enormt klibbiga, mjäkiga och pjåskande bemötande som vårdpersonalen verkar tro att alla vill ha.
Jag är INTE ute efter en BFF eller nån som ska klappa mig på huvudet och säja "stackars liten".
fatta att jag är en vuxen, tänkande människa med integritet och som dessutom har ett självvalt nätverk runt mig som jag alltid kan få stöd av när JAG vill!
Alltså: TAFSA INTE PÅ MIG VARKEN FYSISKT ELLER MENTALT!!!!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)