Känner mig just nu väldigt matt i kroppen och ganska tömd på alla andra känslor.
Orkar inte riktigt greppa vad jag tycker och känner.
Vill egentligen inte äta värktabletter i större utsträckning men insåg efter ett tag att det är ganska korkat att försöka dra ner på antalet piller så tidigt, DET GÖR ONT!!!
Har inga större problem annars utan det är bara smärtgenombrott som gör livet surt.
Får väl vara en duktig liten patient och ta mina piller på utsatt tid....
Lite positivt iallafall är det att jag inte behövt ta av den allra starkaste sorten mer än några gånger sen jag kom hem.
Är inte upplagd för några visiter ännu, lallar runt här i min fula morgonrock, stödstrumpor och tovigt hår...
Sover ganska mycket också men det har ju sina skäl!
Längtar efter att komma ut i friska luften, gör pyttevisiter ut på gräsmattan men skulle vilja ta lilla rundan som vi brukar gå. :(
Kanske orkar krångla på mig några paltor och ta en kort promenad senare idag...
Bjuder på en smaskig bild av nästan hela såret...
Har 21 små klamrar som håller ihop mig, hur många stygn det är inuti har jag ingen aning om!
Jag kände inte till att man har ihop operationssår med hjälp av klamrar förrän jag såg det på min pappa efter att de hade akutopererat honom för brustet pulsåderbråck i magen (aorta aneurysm). Han såg likadan ut när de hade skurit upp honom men sen läkte det ihop snyggt och fint så det där kommer snart att bli bra.
SvaraRaderaFörstår att du inte vill bli utsatt för nobsrullningar i detta läge. Jag som bara har Svante har svårt att värja mej när han kommer igång med sina "dödsrullningar".
Tänker på dej Lisbet, du är en stark människa, de vet jag. Sköt om dej så bra det går. /Johanna.A.
SvaraRaderaDet ser ju fint ut. Vila så mycket du kan och vänta lite med dina utflykter. Gräsmattan låter lagom :) Sköt om dig Krrraaaam <3
SvaraRadera