Äntligen hemma....

Nu är jag äntligen hemma igen!

I måndags åkte jag ner till Karlstad och checkade in på Patienthotellet över natten.
Sov inte en blund, men fördrev tiden med att se dåliga skräckisar.

Fick också det glada beskedet att jag vunnit ett av priserna i Kattagrafens utlottning av fotoserie!
Blev jätteglad för man tänker ju lite extra mycket på sin familj när man fått ett cancerbesked och jag insåg att vi faktiskt inte har något riktigt familjeporträtt, det vill jag verkligen att vi ska ha!

Var på plats på avd.14 strax föra 7.00 nästa morgon och blev förberedd för operation direkt.
En massa tabletter,landstingets sexiga kläder,åktur i säng till operation Öst, fick nål i armen, sedan ryggbedövning och kateter och sen var det godnatt!

Under tiden som jag sov roade sig kirurgerna med att plocka bort min livmoder, möblera om med mina äggstockar eftersom de skulle passa bättre längre upp vid eventuell strålning, och så flyttades urinblåsan och lymfkörtlarna i mitt bäcken plockades bort.

För att kunna göra alla dessa spännande saker så hade de fått knuffa undan tarmar och sånt som låg och skräpade, så ni kan ju tänka er hur det känns i kroppen just nu...

Vaknade upp många timmar senare och mådde som förväntat.
Blev av med syrgasen men var tvungen att få den tillbaka för jag syresatte mig inte riktigt bra och hade för lågt blodtryck, 103/48 och 98/50 t ex, vad ger ni mig för dom siffrorna?

På torsdagen blev det en riktigt låg siffra på hb,88, så då fick jag 2 påsar blod med resultatet att hb steg till 107.

Hade hoppats på att få åka hem på fredagen men så blev det inte pga att det varit problem med blodvärdet.
Inte så kul precis...

Personalen har varit jättebra men det hjälps inte, man VILL ju vara HEMMA!

Som tur är har jag fått många trevliga besök under de här dagarna och det har verkligen varit uppskattat.
Likaså har det känts väldigt skönt med det stöd jag fått från alla vänner och släktingar via telefonsamtal, SMS och Facebook!

Mina underbara gullungar har även varit där några gånger men vi försökte hålla de besöken ganska korta , märktes på ungarna att det var en jobbig miljö och att det var konstigt att se mamma där i det skick jag var, med slangar och kateter.
Har hela tiden haft jätteont i ryggen av att ligga i en sjukhussäng så länge och då blir det dubbelt så jobbigt, man behöver ju sova gott också!
Fick då lite mer smärtlindring och det lindrade det mesta.

Till slut blev jag iallafall stark nog för att orka gå utanför rummet och då blev man ju oändligt mycket piggare!

Och så äntligen på lördagen så fick jag packa ihop och åka hem!!!!!!!!!!!

Nu har jag varit hemma lite drygt ett dygn och är jättetrött men lycklig över att få ha mina älsklingar hos mig och att ha min lilla svarta skugga som följer mig överallt!  =)

Ryggvärken är nästan helt borta nu när jag sover i min egen säng.
Operationssåret känns inte av så mycket men jag har tidvis ont inuti magen, antar att de fick gräva runt en hel del för att plocka ut lymfkörtlarna...

Idag är det min 6:e dag utan cancer..!  =)

6:e dagen i ett liv med mer tanke på att verkligen LEVA och att inte bara stressa runt " för att det ska vara så"...