Igår var jag till Örebro på CT-röntgen och var radioaktiv i några timmar...
Detta för att man ska kunna se om min kropp verkar fri från cancer i övrigt.
En procedur som tog ca 3 timmar och det gav mig tid att tänka en hel del på min situation.
Så till dig, otäcka sjukdom, säjer jag nu : FUCK YOU!
Du ska ut ur min kropp och sen är du portad, bara så du vet!!!
Det är krig nu och alla medel är tillåtna!
Jag har kämpat i hela mitt liv så det finns ju ingen anledning att bryta ihop och ge upp nu.
Obstinat är mitt andra namn, vilket mina nära och kära säkert har noterat...
Faktum är att denna typ av cancer är en av de sorter som kan skryta med ganska bra statistik och jag har tagit mig igenom svåra stunder tidigare, det är bara för mig att kavla upp skjortärmarna och spotta i nävarna!
Jag har underbara vänner och fantastisk familj som stöttar och det är nog en väldigt stor del i en framgångsrik behandling, om än ej så vetenskapligt bevisad!
De förbannade skitbehandlingarna som jag ska gå igenom är något som jag måste göra, jag måste dock inte uppskatta dem utan ser på dem som ett nödvändigt ont och är tacksam att de finns , men hatar att behöva dem!
Fick idag ett supertrevligt samtal från en mycket god vän, du vet vem du är, och det var så behövligt och så enormt uppskattat!
Allt, från hästar till döden, avhandlades per telefon och sånt gör att man faktiskt kan få ha sin normala vardag just i det ögonblicket! Jag är ju fortfarande Lisbet, inte " hon som är sjuk", och uppskattar fortfarande morbida skämt, hästprat och hundprat, framtidsplaner och gamla minnen..!
Medan jag tillbringade nästan hela onsdagen på väg till/från och i Örebro, så fick min älskade make fira vår nionde bröllopsdag ensam med barnen....
Nästa gång hoppas jag att vi ska kunna åka iväg, bara vi två, och fira vår tionde bröllopsdag med lite mer glamour..!
Nu är det dax för lite piller och sedan blir det snarklådan några timmar!
Bjussar på en liten bild som tar oss tillbaka i tiden ca 9 år...
Men vad vackra ni är. Det var en underbar bild :) Grattis till er <3
SvaraRaderaÅh vilken härlig och fin bild. Den 22 december firar Micke och jag 4-årig bröllopsdag. Trodde inte att jag skulle gifta mej en gång till men så blev det. Nu sitter jag här med förkylning och luftrörskatarr och dricker varm svartvinbärssaf. Har sovit en stund medans Micke var och veckohandlade. Tänker på dej en massa trots att vi just inte känner varandra annat än genom Facebook och att vi bägge är nobsägare så jag skickat lite "peppning" så här uppe från ett just nu mörkt och blåsigt Sundsvall.
SvaraRaderaTack Lize och Kattis! Ibland är man kanske inte så bekanta med varandra men ändå nära vänner! Och även om det kan bli lång tid emellan att man träffas så verkar det inte heller spela nån roll, right Sweetie?! =) Jag uppskattar verkligen allt stöd som jag får av mina vänner, så KRAM på er alla! =)
SvaraRaderaLISBET