Nu är det snart dax för de första behandlingarna.
På onsdag är det första strålningstillfället och på fredag blir det cellgift...
Känslan inför detta är som att vänta på ett övergrepp som man vet är omöjligt att undvika
och som ingen annan heller kan avvärja.
Orkar fortfarande inte sova och är obeskrivligt trött hela tiden!
Försöker ändå att vara pigg och alert gentemot barnen men det kostar på.
Fasar verkligen för det som ska hända framöver och för vad som ska bli resultatet.
Har fortfarande inte fått nåt resultat från Örebroresan och då blir man ju orolig även för det.
Just nu känns det som om jag kommer att bli helt avskärmad från det som är mitt verkliga liv, som om alla äckliga behandlingar är det enda som kommer att existera i en oändlig framtid.
Min kropp är en förrädare som sålt ut mig till nåt obegripligt hemskt och jag vet inte riktigt hur jag ska kunna slå mig fri från det!
Ska försöka att göra så mycket som möjligt de kommande veckorna om jag nu inte drabbas av biverkningarna från behandlingarna tidigt.
Vill inte att julen ska bli jobbig för mina älskade ungar, utan den ska vara lugn, trygg och glad!
Kan bara hoppas att jag ska orka sparka mig själv i arslet när det behövs så att det inte blir för mycket självömkan och tårar.
Mitt liv har inte precis varit en dans på rosor så eftersom jag ändå finns här måste jag ju ha en inneboende styrka att ta till i svåraste stunderna.
Hoppas bara att jag lyckas hitta dit igen!
Godnatt alla därute!
Kan ju inte förstå hur det känns men kan ha en aning iallafall. Hoppas verkligen att allt går bra och att tiden framöver inte behöver bli allt för besvärlig för Dej och Din familj.
SvaraRaderaBritt Gustafsson
Önskar av hela mitt hjärta att det ska bli bra för er!
SvaraRaderaDetta måste gå bra! Vi ska se till att det blir en bra jul för juniorerna.
SvaraRaderaJag önskar dig och din familj all lycka. Det finns inte ord för hur mycket jag bryr mig om dig Sweetie. Stora varma kramar <3
SvaraRaderaDu är en kämpe Lisbet, det vet jag.. Har sett dig kämpa förr. Nu önskar jag av hela mitt hjärta att allt detta går bra och att det räcker för din del nu. Jag beundrar dig för din styrka, ditt jävlar anamma och din humor trots alla jävligheter. Du vet vart jag finns. Kramar...
SvaraRaderaDu, om någon, fixar detta!
SvaraRaderaNär jag nyss hade börjat inom vården träffade jag en gammal dam som ofta besökte sin svårt sjuke make. Jag tyckte så synd om henne, så en dag frågade jag henne hur hon orkade besöka honom så ofta. Då sa hon att när man tror att nu orkar jag inget mer, så har man bara förbrukat en sjundedel av krafterna man har! Dessa ord har jag tänkt på många gånger trots att det är över 40 år sen jag träffade henne.