Tiden går i snigelfart just nu, som det brukar vara när man vill att något jobbigt ska vara överstökat!
Har kommit in i en något rubbad tidsrytm och är därför jättepigg på natten och i zombistadiet på dagen.
Varför ska det vara så svårt att faktiskt bete sig vuxet när det behövs???
Saknar mina arbetskompisar och saknar att kunna göra vad jag vill!
Har en häst i stallet som behöver få jobba men kan inte själv ta tag i det, vilket är enormt frustrerande!
Ungarna är helt utslitna efter allt som varit och som dessutom toppades med megaförkylningen from hell.
Tycker så synd om dom, mina fina små älsklingar....
Ibland blir det stunder med väldigt negativa tankar och även om jag vet att många gått igenom samma saker som väntar mig och blivit friska, så vet jag också att det finns några som tyvärr inte alls klarar det.
För en gångs skull önskar jag att jag tillhör den breda massan...
Har väldigt många underbara vänner och bekanta som stöttar och dessutom underbar familj som gör allt de kan för oss nu.
Det gör mycket för en när man grottar ner sig i sina svartaste funderingar.
Fick idag ett samtal från Försäkringskassan och trodde då att det var något som krånglade med mitt ärende, vilket visade sig vara helt fel!
Istället så var det min personliga handläggare som ville ringa och presentera sig och lämna telefonnummer som jag kunde nå henne på!
En jättetrevlig tjej som hade väldigt bra sätt att bemöta mig på.
En liten ljusglimt i allt elände!
Nu ska jag bänka mig framför nåt skitdåligt program på TVn och vara vaken alldeles för länge igen...
Godnatt allihop, gå och lägg er eller låt bli! =)
Hej vacker!! Anna o jag sitter på tåget till Stockholm och tänker på Dig! Allt är väl här såklart, men vi saknar Dig enormt/ Kramar till världens bästa Lisbet!!!!! LB & AU
SvaraRaderaF-kassan kan vara ena riktiga j****r, så jag är glad att höra att de tar DEJ och ditt tillfrisknande på allvar.
SvaraRaderaJo, det är sant, att en del inte överlever sin sjukdom, men å andra sidan så kan man bli påkörd av en buss när man är ute och promenerar också - så inga fler sådana tankar!
Du kommer att kunna jobba rumpan av hästen, in no time!
//Evalena
Hej Lisbet, jag har suttit o läst dina blogginlägg, och lider verkligen med dig, hoppas behandlingen går bra så du blir frisk o kan fortsätta göra allt som du tycker om. Tyckte kommentaren om att du fortfarande är du och inte hon med cancer var tänkvärd. Stor spark i röva och kämpa på nu. Kramar Gunilla E ;)
SvaraRadera